Reinheitsgebot be damned, denna dagen var jag sugen på att brygga en mer läskande dryck, nämligen en ginger ale!
För att inte helt tappa fotfästet i ölvärlden, tänkte jag iallafall tillföra lite ölliknande drag, genom att en del av sockret får vara maltextrakt, och att även ge drycken en lätt bitterhet från humle. I värsta fall har man groggvirke till sommarens alla drinkar!
___________________________________________
Namn: | Ginger Jock |
BJCP Stil: | 21 A Spice /Herb / Vegetable Beer |
Bryggd: | 2017-02-20 |
Specs
Volym
|
Koktid
|
IBU
|
SRM
|
Uppskattad OG
|
Uppskattad FG
|
ABV
|
---|---|---|---|---|---|---|
5 L | 15 m | 10 | 2 | 1.045 | 1.010 | 4.6 % |
Faktisk | 1.041 | 1.005 | 4.7 % |
Malt & dyl
Sort
|
Mängd
|
%
|
Lovibond
|
---|---|---|---|
Strösocker | 200 g | 75 | 3 |
Light Dry Malt Extract | 200 g | 10 | 60 |
Steviasocker | 100 g | 10 | - |
Mäskningstemperatur: -
Vattenkorrigering: Ingen
Humle
Sort
|
Mängd
|
Tid
|
Användning
|
AA %
|
---|---|---|---|---|
Citra | 3 g | 15 m | Kok | 13.5 |
Tillsatser
Sort
|
Mängd
|
Tid
|
---|---|---|
Riven ingefära | 5 msk | Ingefärasirap |
Pressad citron | 8 msk | Ingefärasirap |
Citronskal | 5 g | 5 min |
Riven ingefära | 1 msk | 5 min |
Vattenkorrigering: Ingen
Jäst: Safale US-05
Varför steviasocker? När så pass mycket av det jäsbara är rent socker, kommer väldigt stor andel av detta att jäsas, och lämna en väldigt torr dryck kvar. Då Ginger ales iallafall är en aning söta, tänkte jag försöka återskapa det med ett sötningsmedel, som jästen inte kan spjälka till alkohol. Enligt förpackningen ska en volymenhet steviasocker söta lika mycket som en enhet vanligt socker, men med hälften av kalorierna.
Min tanke är att om jag doserar steviasocker på vikt istället, får jag samma mängd jäsbart socker, men dubbla mängden "söthet". I och med att jästen jäser bort nästan all söthet av det vanliga sockret, borde därmed en enhet "söthet" återstå. Med detta i bakhuvudet balanserade jag fördelningen socker och steviasocker, och kom fram till att en söthetsmängd motsvarande 20 g socker per liter, skulle bli bra. Detta motsvarar en upplevd FG på 1.008, och tillsammans med DME:n, får vi en slutlig upplevd FG på ca 1.010.
Ingefärasirapen kokades på 5 msk finhackad ingefära, 8 msk pressad citron (2 st citroner), samt de båda sockermängderna i receptet. När detta kokat upp, och allt socker löst sig, fick detta stå och dra ca 30 minuter.
I övrigt var det ett enkelt extraktkok, full mängd vätska kokades upp, DME tillsattes och vispades tills det löst sig, därefter startade jag klockan på 15 min och tillsatte humlegivan i en humlepåse.
Citronskal och riven ingefära lades ner i humlepåsen vid 5 minuter kvar av koket, och när jag tog kastrullen från pannan så silades sirapen ner i vörten, och detta ställdes att kylas ner till pitchtemperatur.
Drycken jäste kraftfullt och fort, och efter 7 dagar hade FG stabiliserat sig på 1.005, varvid kärlet ställdes i kylen för att fälla ut grumligheten en aning. Ingefärasmaken var inte så aggressiv som jag hade hoppats, så när det kom till flaskningen gjorde jag en ny sirap på samma sätt som ovan, men skalad till den sockermängd som behövdes för att kolsyra till 2.7 kolsyreenheter. Sirapen kokades på 28 g socker, 2 msk ingefära, och en skvätt citronsaft.
Priman blandades med den färdiga drycken, sattes på flaskor, och dessa står nu i rumstemperatur för att få kolsyra i ett par veckor. Jag återkommer med utlåtande!
Varför steviasocker? När så pass mycket av det jäsbara är rent socker, kommer väldigt stor andel av detta att jäsas, och lämna en väldigt torr dryck kvar. Då Ginger ales iallafall är en aning söta, tänkte jag försöka återskapa det med ett sötningsmedel, som jästen inte kan spjälka till alkohol. Enligt förpackningen ska en volymenhet steviasocker söta lika mycket som en enhet vanligt socker, men med hälften av kalorierna.
Min tanke är att om jag doserar steviasocker på vikt istället, får jag samma mängd jäsbart socker, men dubbla mängden "söthet". I och med att jästen jäser bort nästan all söthet av det vanliga sockret, borde därmed en enhet "söthet" återstå. Med detta i bakhuvudet balanserade jag fördelningen socker och steviasocker, och kom fram till att en söthetsmängd motsvarande 20 g socker per liter, skulle bli bra. Detta motsvarar en upplevd FG på 1.008, och tillsammans med DME:n, får vi en slutlig upplevd FG på ca 1.010.
Ingefärasirapen kokades på 5 msk finhackad ingefära, 8 msk pressad citron (2 st citroner), samt de båda sockermängderna i receptet. När detta kokat upp, och allt socker löst sig, fick detta stå och dra ca 30 minuter.
I övrigt var det ett enkelt extraktkok, full mängd vätska kokades upp, DME tillsattes och vispades tills det löst sig, därefter startade jag klockan på 15 min och tillsatte humlegivan i en humlepåse.
Citronskal och riven ingefära lades ner i humlepåsen vid 5 minuter kvar av koket, och när jag tog kastrullen från pannan så silades sirapen ner i vörten, och detta ställdes att kylas ner till pitchtemperatur.
Drycken jäste kraftfullt och fort, och efter 7 dagar hade FG stabiliserat sig på 1.005, varvid kärlet ställdes i kylen för att fälla ut grumligheten en aning. Ingefärasmaken var inte så aggressiv som jag hade hoppats, så när det kom till flaskningen gjorde jag en ny sirap på samma sätt som ovan, men skalad till den sockermängd som behövdes för att kolsyra till 2.7 kolsyreenheter. Sirapen kokades på 28 g socker, 2 msk ingefära, och en skvätt citronsaft.
Priman blandades med den färdiga drycken, sattes på flaskor, och dessa står nu i rumstemperatur för att få kolsyra i ett par veckor. Jag återkommer med utlåtande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar